Det florerar en nästan hysterisk uppsjö av hugskott om hur man tror sig ha hittat den slutgiltiga lösningen för att klara stabil elkraftförsörjning med enbart sk förnybar energi. Hittills har det mesta av energidebatten handlat om energibalans utsmetad över året, medan enstaka fackkunniga som vet att det inte räcker, inte lyckats överrösta det högljudda sorlet av besservissrar. Nu börjar det dock bli alltmer känt att ett elkraftsystem bara kan fungera om det råder ständig balans mellan inmatad och förbrukad effekt och till denna effektbalans ger de väderberoende kraftkällorna såsom sol och vind obetydliga bidrag.

Det måste alltså finns styrka i kraftsystemet i form av effektreserv som kan möta de väderberoende kraftkällornas slumpmässighet. Men kärnkraften vill man ta bort, trots att den är minst lika miljö- och klimatsmart som sol, vind och vatten och en förutsättning för att kraftnätet ska kunna ta emot mera väderberoende ostyrd effekt. Enbart vattenkraften kan snart inte längre möta de okontrollerade fluktuationerna och många blundar för att nätets stabilitet snart äventyras och det blir mörkt i landet. I bästa fall kan man bygga upp kraftnätet igen efter en blackout, men det kan ta tid och då räknar man inte i timmar utan snarare i dygn. I värsta fall har frekvenssvängningar gjort att generatorer och transformatorer havererat och då sitter vi riktigt illa till.

Just nu florerar ett hugskott som verkar anammas av många, men som ingen har visat om det ens är genomförbart. Det går ut på att utjämna belastningen på el-nätet genom att nyttja batterierna i alla el-bilar hopkopplade i ett gigantiskt nät under den tid de inte används. De kan då lagra och förmodas leverera eleffekt allteftersom nätet behöver det.

Det spekuleras till och med om att även använda alla de mängder av små laddningsbara batterier som finns överallt runtomkring oss, hopkopplade till laddare i våra hem och på våra arbetsplatser. Och ”tekniken finns redan” heter det som vanligt hurtfriskt u.p.a, det är ”bara” att redan nu koppla in alla de startbatterier som bilarna har idag.

Genomförbart? Knappast. I varje fall inte till överkomlig kostnad, som kommer att belasta alla bil- (och telefon-)ägare och dessutom kommer på elräkningen. Det är ju ett gigantiskt styrproblem med hur mycket och hur snabbt man får ladda ur uppkopplade komponenter och vilka som skall laddas ur och vem som skall få ström. Här finns många både juridiska och tekniska problem. Hur påverkas frekvens och spänningsregleringen av sådana system (om de någonsin blir så stora att de har någon betydelse)? Hur påverkas nätstabiliteten? Vilka frekvensvariationer tål generatorer och transformatorer innan de havererar? Ska vi rasera en fungerande infrastruktur och bygga upp en ny baserad på likström? Vad kostar inte det?

”Tekniken finns redan” brukar det heta. Det är lätt att måla upp fiffiga och ytligt skissade idéer på politisk lekmannanivå. Det är något helt annat att realisera en oprövad teknik. Att bygga och driva elnät är ingen enkel sak som lekmän ska befatta sig med.

Mot den bakgrunden tar vissa på sig ett stort ansvar, de som ’uppfinner’ dessa hugskott och media som sprider vidare med hull och hår. Kan man lita på att ansvariga politiker och inte minst energikommissionen inte blir alltför blåögda av dessa idémånglare? Eller kommer de att med berått mod spela rysk roulette med landets kraftförsörjning?

Detta tangerar ideologin om de sk smarta elnäten, vilket kommer att bli så dyrt att eldistribution kommer att kosta mer än produktion. Kanske ser vi här en anledning att istället gå över till helt egen elproduktion via sol och vind och dieselaggregat, dvs hus utan kablar för att undvika alla avgifter. En återgång till den tid då företag låg vid källan: vattenfallen. Det skulle passa Mp och C om det inte vore för alla utsläpp. Och tänk: Vi skulle ha löst alla sysselsättningsproblem genom renässans för manuellt, lågavlönat arbete!

De som nu är konsumenter blir också producenter, vilket kräver en ändrad lagstiftning och en helt ny infrastruktur. I slutändan kan man inte fortsätta att ge stora subventioner för hushåll och föreningar att gratis parasitera och leverera ostyrd effekt när den inte behövs och samtidigt skatta ihjäl dem som levererar när det behövs (vattenkraft och kärnkraft).

Det finns nu till och med en tendens att ändra språket genom sublimt ordbyte från ”efterfrågestyrt” till ”efterfrågestyrning”. Liten ändring med enorm innebörd: Styra efterfrågan till tider när det finns utbud. I klassisk marknadsekonomi och inte minst i ett elkraftsystem styrs utbudet av efterfrågan, inte tvärtom. Lite nyspråk, inte okänt i diktaturer.

Slutsats: Realism önskas. Politiken ändrar intenaturlagar. Vem vill väl upptäcka en kall vintermorgon att bilen och kanske tandborsten är urladdade? Politik ska tjäna folket: Själva ordet ”minister” betyder just detta: tjänare! Våra tjänare i regeringen ska genomföra riksdagsbesluten, som t.ex att låta nya reaktorer ersätta gamla. Inte omintetgöra som de nu håller på med!

(Idén med att använda distribuerade batterier i elnätet har framförts i programmet ”How do they do it, G-suits, Smart grids, Vehicle Shutdown” och sändes i kanalen Discovery Science. Vi lär nog höra mera om detta.)