Av Carl Erik Magnusson, ordf. MFK

Frankrike har länge setts som ett mönster för skalbar, pålitlig och näst intill fossilfri elproduktion. Men när den behövdes som mest hände något. Vad hände?

En bakgrund

Tyskland är pionjär inom utbyggnad av förnybar energi och kommer att ha investerat över 500 miljarder euro fram till 2025 i sin energiomställning – Energiewende – i strävan efter kärnkraftsfri ekonomi. Men man kan i nuvarande energikris inte avstå från kol – ett dilemma, särskilt för de gröna. Så i januari 2023 avlägsnade tysk polis barrikader och klimataktivister från en utrymd tysk by som ska bli brunkolstäkt.

År 2022 använde Tyskland mer fossila bränslen för sin el än något år sedan 2018, trots att man sedan dess byggt 45 % mer solenergi och 25 % mer havsbaserad vindkraft. Stenkolsförbrukningen för elproduktion ökade från 2021 med över 16 %, drivet av regeringens beslut att åter öppna avställda kolkraftverk och därmed försena planerade stängningar. Prislapp: Nästan en halv biljon euro avsatta för att säkra olja, fossilgas och kol.

Många har länge påtalat dumheten i Tysklands energistrategi. Man kunde istället följt Frankrike för att hitta ett fungerande, säkert och kostnadseffektivt elsystem med låga koldioxidutsläpp.

Som svar på oljechockerna på 1970-talet litade Frankrike, liksom Sverige, på kärnkraft för att minska sitt beroende av importerade fossila bränslen. Mellan 2010 och 2020 genererade Frankrike mer än 70 % av sin el från kärnkraft, störst andelen kärnkraft i världen. Fransk el blev därför ungefär tio gånger renare än tysk till nästan halva kostnaden.

Men Frankrike hamnade i en egen kris. Kärnkraftsproduktionen nådde 2022 sin lägsta nivå på 30 år. Priset på el i Frankrike blev ofta högst i EU. På väg mot vintern var hälften av kärnkraftsflottan off line på grund av korrosionsproblem och försenade underhållsavbrott. Istället för att exportera kolfri el till Tyskland ökade Frankrike importen av kolkraft från Tyskland.

Vissa pekar på Frankrikes energiproblem som faran med att starkt förlita sig på kärnkraft.

”Kärnreaktorproblem i Frankrike visar behovet av en diversifierad blandning av förnybar energi”, skriver Frank Bass vid internationella Institutet för energiekonomi och finansiell analys, IEEFA. ”Frankrike kan behöva ta till organiserade strömavbrott också… kärnkraftsflottan är mycket gammal och håller på att gå i sönder”, kommenterade Dr. Paul Dorfman vid University of Sussex och kärnkraftsmotståndare.

Men: Denna usla prestanda har inte setts i USA, med en flotta som är större och äldre än Frankrikes. Amerikanska kärnkraftverk arbetar med en genomsnittlig kapacitetsfaktor på cirka 93 % jämfört med den franska, strax över 50 % förra året. Amerikansk kärnkraft erbjöd tillförlitligt och motståndskraftigt el genom historiska köldknäppar, värmeböljor och orkaner.

Så vad händer i Frankrike? Svar: Frankrike har ansträngt sig för att nå denna kollaps.

Fransk skönhetstävling

Europiska system för att generera, överföra och distribuera el var traditionellt nationella. Problemen började då den europeiska elmarknaden skapades i slutet av 1990-talet. Då bestämde sig EU för att följa tidens trend att skapa marknader för att främja konkurrens och, som man hoppades, sänka priserna.

Électricité de France (EDF), landets nationella och majoritetsägda kraftbolag, var emot marknaden. EDF äger och driver den franska kärnkraftsflottan. Majoriteten av verken var avskrivna sedan länge och åtnjöt folkligt stöd genom att tillhandahålla billig och pålitlig el. Det rådde knappast konkurrens inom franska gränser.

Men i Europa fanns cirka 40 gigawatt extra kapacitet, mestadels från kolkraftverk – på den tiden var kol billigt. När marknaden öppnade fanns ingen konkurrensfördel för EDF:s kolfria kraft; EU hade ännu inte tagit samlat grepp om klimatfrågan.

Oförmöget att få den franska regeringen att trycka tillbaka på EU-kommissionens åtgärder, beslutade EDF:s ledning att manipulera marknaden istället. Om kärnkraftsflottan producerade mindre el skulle knapphet driva på högre priser och därmed vinster.

EDF började vidta åtgärder för att minska sin kärnkraftsproduktion. Avbrotten för underhåll blev längre och mindre effektiva och produktionsuppehållen längre. Investeringarna fokuserade på att uppgradera verken för att uppfylla nya säkerhetsstandarder, men ignorerade uppgraderingar för att tillåta effekthöjning. EDF började planera att avveckla anläggningar när de nådde 40 års drift, trots att reaktorer med liknande ålder och design runt om i världen har fått sina liv förlängda till 80 år eller längre. Syftet var att producera, men inte för mycket.

År 2005 började industrikunder i Frankrike klaga. Istället för att begära att regeringen skulle ta itu med problemet med dålig kärnkraftsproduktion, förespråkade de särskilda elprisplaner för sig själva, vilket beviljades 2007. Men då uppstod frågan varför ska bara storindustrin få sina krav tillgodosedda, så en mer ”demokratisk” lag, ARENH (Accès Réglementé à l’Électricité Nucléaire Historique) antogs 2011. Lagen tvingade EDF att erbjuda 100 TWh, cirka 25 % av dess förväntade årliga produktion då, till sina konkurrenter till ett fast pris.

Detta system visade sig lätt för konkurrenter och handlare att utnyttja till egen fördel på grund av den inbyggda valmöjligheten: Konkurrenter kunde välja att köpa denna kraft – eller inte. Detta gjorde det möjligt för elhandlare att köpa lågt och sälja högt utan att behöva ta nedåtrisken med att köpa när priserna på marknaden föll under det fasta priset.

Denna valbarhet skapade möjlighet till spekulation. Till exempel kan EDF-konkurrenter och energihandlare ingå avtal om att sälja el direkt till kunder med stor efterfrågan på sommaren. På så sätt vet de att de skulle ha kunder när efterfrågan, och därmed priserna, vanligtvis är lägre. De kan till och med ta små förluster på dessa kontrakt under sommaren. Men när vintern kommer och dessa konkurrenter eller handlare har färre avtalsenliga skyldigheter, kan de sälja den billiga ARENH-kraften på marknaden för att få vinterns mycket högre priser.

Handlare kan utnyttja EDF:s makt och göra vinst utan att behöva bygga eller driva kraftverk alls. I ett försök att skapa ett verktyg för att skydda kunder och motverka EDF:s dåliga beteende, slutade regeringen med att skapa ett system benäget att arbitrage och fusk. Detta gjorde det svårare för EDF att lönsamt producera kärnkraft och förstärkte det dåliga beteendet.

Engagemang för alternativ

Problemet för fransk kärnkraft förvärrades när EU-kommissionen satte bindande mål för att öka förnybar energi 2009. Frankrike hade redan nästan helt koldioxidfri el. Men kommissionen behandlade inte kärnkraft som förnybar, så franska EDF missgynnades.

Franska beslutsfattare såg inte detta som ett hinder, utan som en möjlighet. Fullt medveten om den manipulation som sker inom EDF, kan regeringen urholka kraftverkets dominans i deras elsystem genom att uppmuntra andra marknadsaktörer att bygga vind- och solenergi. Dessutom var sol och vind populära bland allmänheten: win-win!?

2010 introducerade Frankrike således Contribution au Service Public de l’Electricité (CSPE), en skatt på all el som förs över till konsumenterna via deras elräkningar. Denna skatt används till stor del för att finansiera subventioner för vind- och solprojekt som främst byggs av privata utvecklare. Förnybar energi prioriterades också på det franska nätet. EDF är ansvarig för att betala stora subventioner till sol och vind medan de väntar på att få in tillräckligt med intäkter från sina kunder för att täcka dem. När EDF måste stänga ner sin kärnkraft för att ta emot vind och solenergi (utan koldioxidfördelar), växer sig skulden för förnybar energi allt mer.

Resultatet blev en skatt på Frankrikes renaste energi, vilket gjorde den ännu mindre konkurrenskraftig jämfört med smutsig el från andra länder.

Varför investera i uppgraderingar och effektivt underhåll för en flotta som skulle behöva drivas allt mindre, vilket gör den alltmer olönsam? Att behålla marginella fossila bränslen på nätet för att driva upp priserna blev mer nödvändigt för EDF att tjäna pengar.

Åtagande att stänga kärnkraft

Den explicita attacken mot kärnkraft i Frankrike kom 2014, när nationalförsamlingen antog lagen ”Energy Transition for Green Growth”. Politiken kräver en minskning av kärnkraften från 75 % av elmixen till 50 % till 2025, samtidigt som andelen förnybar energi ökar till 32 % till 2030. Den sätter också ett mål att halvera Frankrikes energibehov till 2050.

Kärnkraft blev enligt lag tvingad att bli en mindre bit av en betydligt mindre tårta. Det enda alternativet skulle vara att fördubbla den befintliga strategin: planerad kärnkraftsnedläggning, köra den färre timmar och öka icke-kärnkraftsproduktion. Så blev det.

EDF utökade avbrotten för att hålla anläggningarna offline längre. Regeringen gick med på att betala EDF 400 miljoner euro för att stänga en anläggning med exemplarisk prestanda som nyligen hade uppgraderats. I Frankrike 2017 berättade ingenjörer inom EDF att intern marknadsföring handlade om att förkasta en kärnkraftsframtid i Frankrike och be att få arbeta med förnybar energi. Bemanningskulturen inom kärnkraftsdivisionen försummades och begåvade unga fransmän valde annat.

Under de senaste två decennierna var Frankrikes problem med kärnkraft inte att den inte var tillräckligt bra; det var att regeringen, det operativa företaget och teknokraterna i Bryssel tyckte att den var för stor.

Flottan har vandaliserats och den underpresterar som ett resultat. Beställningsverk och självskadebeteende?

Framtida kärnenergi i Frankrike

Till all lycka för Frankrike är kärnkraften otroligt motståndskraftig. Det tog mer än 20 år av målmedveten förstörelse, förskingring och försummelse att visa allvarliga tecken på försämring.
Medan nuvarande avbrott kommer att vara smärtsamma, ser man tecken på återhämtning. Om man så väljer, kan fransmännen i slutet av denna kris ha en helt uppgraderad flotta av kraftverk fria från kol och övriga fossila bränslen.

Det verkar verkligen vara vad Frankrike vill. Mindre än två år efter att ha övervakat stängningen av Fessenheim åtog sig Macron att förlänga livslängden för alla befintliga franska kärnkraftverk. ”Vad vårt land behöver … är återfödelsen av Frankrikes kärnkraftsindustri”, sa presidenten i februari förra året. Han tillkännagav planer på att bygga sex nya reaktorer, med möjlighet till ytterligare åtta, för att ytterligare minska landets beroende av olja och gas.

Men det är oklart om Frankrike kommer att få skeppet på rätt köl. EDF:s skuld är enorm. Företagets flaggskeppsprojekt för kärnkraft är massivt överbudgetart och ligger efter schemat (ironiskt nog har de äldsta anläggningarna som Fessenheim inte de brister som nu stänger nyare anläggningar eftersom de väntar på tekniska uppdateringar.) Mycket av den nya ledningen på EDF har inte den kompetens som behövs: ”Jag har ingen erfarenhet av kärnkraft, efter att ha skolats in i en kultur som prioriterade förnybar energi och ignorerade dålig kärnkraftsprestanda”.

Frankrike hade redan ett säkert nät med låga kostnader och låga koldioxidutsläpp. Men det uppnåddes årtionden innan avkarbonisering ens var ett mål genom en statligt styrd utbyggnad av offentligt ägda kärnkraftverk, inte subventionering av privata förnybara energikällor. Istället för att erbjuda sig själv som ett alternativ till Tyskland, bestämde sig Frankrike för att följa deras ledning. Nu är det franska nätet mindre säkert, dyrare och utan koldioxidfördelar.

Frankrike borde fungera som en varningsberättelse för resten av världen: om ledare och allmänhet i ett land tillåts eller uppmanas glömma varför kärnkraft byggdes, kan det landet återfalla i den position som gjorde kärnkraft nödvändig.

Som om allt i denna litania inte vore nog, har fransk kärnkraft under 2022 missgynnats av att tvingas gå på reducerad effekt på grund av lågt och varmt vatten i floder där somliga verk tagit sitt kylvatten.

Till dig som läser detta: Fundera på om man inte nästan helt¹ kunnat byta ut Frankrike mot Sverige med i övrigt bibehållit innehåll. Till och med året 2014 för den slutliga attacken sammanfaller.

Referens:
https://madihilly.substack.com/p/why-is-french-nuclear-failing-so?fbclid=IwAR3EV-tOWloQJX4-UE3qM2kwFJfdWbSOSBl4KIlphdhkhi8Hf-_OuECKvD8

1 Svenska kärnkraftverk tar kylvatten uteslutande från havet. En förbättring för framtida svensk kärnkraft vore att ta kylvattnet från större djup längre ut i havet.