Även vikingarna var radioaktiva. Radioaktivitet och joniserande strålning är något helt naturligt som härstammar från The Big Bang varifrån jorden skapades. Det finns alltså överallt omkring oss och har alltid funnits där. Varje människa är också radioaktiv och så har det alltid varit. Redan långt före det vi kallar historisk tid. En vuxen människa har och hade även på vikingatiden, ca 7.000 becquerel i sin egen kropp så länge hon lever. Denna radioaktivitet kommer framför allt från kalium 40, men även kol 14, radium och en del andra radioaktiva grundämnen bidrar. Detta ger oss själva och gav även våra förfäder, en intern stråldos på c:a 0,2 millisievert varje år. Inte mycket men ändå dubbelt så mycket som ett svenskt kärnkraftverk maximalt får ge sina närmaste grannar och 100 gånger mer än vad medelsvensken i verkligheten får från all svensk kärnkraft.Kol 14 bildas hela tiden i atmosfären genom inverkan från den kosmiska strålningen. När man skall åldersbesämma arkeologiska fynd, som består av biologiskt material (skelettdelar, träbitar osv), kan man använda den s.k. Kol 14 metoden. Denna bygger på att alla växter och djur tar upp Kol 14 så länge de lever. När de dör slutar de ta upp Kol 14. När man slutar ta upp Kol 14 kommer aktiviteten från den att hela tiden minska eftersom de radioaktiva atomerna faller sönder. Kol 14 har en s.k. halveringstid på c:a 5000 år och minskar alltså sin radioaktivitet till hälften på c:a 5000 år. Man kan bestämma åldern på ett arkeologiskt fynd genom att mäta hur mycket av det Kol 14, som de tog upp när de levde, som ännu finns kvar och avger joniserande strålning.